VÄNTRÄFF 2015 I MALMÖ
I år var Malmö symfoniorkesters (MSOV) vänner värdar för den traditionella träffen för just musikvänföreningar.
Vår ordförande och vice ordförande Helena Cimbritz och Eva Hallermalm Hammarström representerade tillsammans med undertecknad SON-vännerna.
Det blev en innehållsrik och nyttig lördag kryddad med konsert i det nya fantastiska konserthuset i Malmö.
Jag börjar med den. I den stora salen, där allt var av trä klingade Beethovens musik skönt.
Malin Nyström, Malmöorkesterns andre konsertmästare, spelade hans romans för violin nr 1. Det är ett kort musikstycke skrivet ungefär samtidigt som Beethoven skrev den 2:a symfonin, ett par år in på 1800-talet. Stycket tar bara 8 minuter att spela och jag hann knappt komma in i någon Beethovenstämning förrän det var slut.
Därefter spelade Boris Giltburg Beethovens pianokonsert nr 1. Jag kände inte till pianisten, som är född i Moskva och som Malmö symfoniorkester inbjudit för att framföra samtliga Beethovens pianokonserter. Marc Soustrot orkesterns chefsdirigent, och orkestern följde känsligt den mycket intensive pianisten.
Hemisfärernas musik
Dagen hade börjat med ett mycket intressant föredrag av Jan Fagius (bror till Hans) om hur hjärnan hanterar musik. Var i hjärnan sitter musiken? frågade han. Det har forskare sysslat med länge och än har man trott att det är i höger hjärnhalva, hanteringen finns, än i vänster.
Det var ganska svårt att hänga med i Fagius mycket lärda framställning och jag kan trots att jag lyssnade intensivt och intresserat inte berätta för er hur det egentligen förhåller sig med vår musikhantering. Jag kan rekommendera hans bok, som jag köpte, Hemisfärernas musik. Det är ingen bok att läsa i sängen, den kräver en hel del kunskaper om musik och om hjärnan för att förstå den, tror jag. Men en sak som han sade var att det finns ställen i hjärnan för olika delar av musikupplevelsen. Var uppfattar vi melodin? Var dissonanserna? Varför har somliga absolut gehör? Hur förhåller sig språket till musiken?
Något som jag tog till mig var att jag kanske inte är alldeles omusikalisk trots att jag har väldigt svårt att klappa takten till lite komplicerade takter. Någonstans i hjärnan sitter mottagningsapparaten för takt. Men den kan vara dåligt utvecklad hos mig. Likväl älskar jag musik och kan inte leva utan den.
I programmet ingick ett panelsamtal mellan ordförandena i de 9 vänföreningarna om deltog i konferensen, inklusive Köpenhamns symfoniorkesters vänner. Var och en berättade om sin verksamhet och sitt arbete för att få fler medlemmar. Man har mer eller mindre kontakt och samarbete med orkestrarnas ledning men alla har mycket god kontakt med musikerna. Våra program där olika orkestermedlemmar medverkar väckte intresse liksom vår champagnekväll efter höstupptakten och vår ärtsoppe- och punschkväll tillsammans med orkestern.
Verksamheterna hos de olika vänföreningarna liknade varandra i stort men en och annan idé fick vi och lade till i vårt visionstänkande.
Dagen avslutades med en gemensam supé, där malmöföreningen, som fyllde 30 år genom sin ordförande Daniel Hansson fick motta hyllningar och gåvor i form av både musik och paket. Helena Cimbritz överlämnade SON:s två grammisplattor, Allan Pettersson och Sven-Bertil Taube.
Vi förde hela kvällen intressanta samtal och knöt nya värdefulla kontakter.
En värdefull träff, som kommer att fortgå framöver och Sonvännerna kan se fram emot en ny om 1½ år, då i Stockholm.
Anna-Lena Höglund